Innan resan!


På Landvetter


Vårat underbara hotell


Utsikten från våran balkong


Jag vid poolen

Vågorna var grymma


Jag fick vatten i munnen


Man flög runt som jag vet inte vad


Så underbart


Fint va?


Schtek


Då mådde vi bra


Fråga mig inte vad jag gör

Här kommer första laddningen bilder, från våran balkong innan utgång! Vi vågade inte ta med oss kameran ut så det blev inga bilder från klubben tyvärr, de bilderna finns bara i våra minnen. Jag saknar det enormt.

Taggad!

Hej på er. Först vill jag bara tacka så mycket för alla sms jag fått, alla kommentarer etc. Det betydde jättemycket för mig när jag mådde så dåligt och var så långt hemifrån. Ah, jag vet inte var jag ska börja. Jag har egentligen ingen lust över huvudtaget att prata om det som hänt. Jag vet inte om jag ska känna ilska för att semestern gick åt helvete, sorg för att jag sett fram emot detta så länge, glädje för att vara hemma i Sverige och inte ligga på sjukhuset längre eller tacksamhet över att det inte blev värre. Det är bara massa mixade känslor på en och samma gång.

Det har varit som två olika resor. En som varade i 2 dagar, då vi var jätteglada och mådde bäst. En som var ett helvete, en ren mardröm på ett sjukhus långt hemifrån. Det är jobbigt att skriva om båda två. Tänker jag tillbaka på våra 2 bra dagar som vi fick då vi kunde bada, sola och festa så börjar jag nästan gråta så frustrerad jag blir. Det känns som att jag inte fått njuta tillräckligt. Jag har inte blivit brun (inte för att vara mig iallafall), inte fått dansa så mycket som jag velat och inte fått testa på utflykter etc.

Jag vet inte var jag ska börja, jag tror inte att jag orkar få med allt. Men de två första dagarna var iallafall underbara. På kvällarna var vi ute på The Doors och dansade oss svettiga, träffade killar och hade det så grymt kul. En norrman köpte en ros till mig t o m haha, tyvärr gav jag bort den till killen i baren sen. Vi drack Strawberry daiquiris och dansade till klassiker som "Sommartider" och "Why don't you get a job?" med Offspring, det var två oförglömliga kvällar.

På dagarna sedan så låg vi i havet och njöt, lyssnade på musik och läste skvallertidningar i solen. Man orkade inte äta så mycket och jag såg nyss att jag gått ner typ 5 kg (!), men vi försökte få i oss lite lunch på dagarna iallafall. Allt var bra tills sista kvällen på The Doors, då vi dansade och jag plötsligt inte kunde andas. Jag fick panik och var tvungen att springa ut, då blev det bättre efter ett tag.

Nästa morgon vaknade jag upp sjuk. Halsen var igentäppt och jag hade jättesvårt att andas, jag kände mig febrig och mådde illa. Men det var inte förrän på kvällen som jag tänkte att det kunde vara allvarligt. Jag började skaka i sängen och kände att det var dags att ringa läkare. Han kom dit efter en stund och konstaterade att min puls var högre än normalt och att jag skulle in på sjukhus. Då blev jag rädd kan jag säga, och mina föräldrar var ju lagom oroliga när vi hela tiden höll kontakt via sms om vad som skulle ske härnäst.

Det kom en bil från sjukhuset och hämtade oss, sen fick jag fylla i några papper och sedan var det in och röntga mina lungor. Det var inga allvarliga fel på dem som tur var och jag fick lägga mig i ett rum där. De undersökte mig och jag fick dropp som jag skulle behålla under hela vistelsen (skitjobbigt). Jag kände mig handikappad. Ena armen satt fast i droppmaskinen, så jag kunde bara göra allting med vänster hand.

Sen fick jag antibiotika och febernedsättande, vilket hjälpte efter någon dag. De sa att jag fått någon infektion och att det syntes i blodet, men att det skulle gå över snart. Så det var tur att det inte var värre. Nu är det bara att se fram emot nästa resa istället - Cypern. Jag lägger upp bilder från de 2 första dagarna i nästa inlägg. Puss!

Heeej pa er!! Har fatt tag pa en dator har i Turklandet, men skrivbordet ar lite speciellt som ni sakert marker. Vi bor pa ett lyxhotell och lever som prinsessor har i Alanya. Badar och solar varje dag, ute och festar pa kvallarna! Njuter sa mycket det bara gar.

Uppdaterar framst for att tala om for mamsen hur det ar har nere =) Sa mamma, allt har gatt bra och vi mar bast. Saknar dig och tycker synd om er som inte far ha det lika bra som vi moaha. Tanker pa er dar hemma, halsa Robın att det ar gratıs efterratter varje dag haha (chokladpudding robın, det du!). Iallafall, stor kram till dig mamma!

Ca 45 grader pa dagarna har vi har nere, sa det blir mest att ligga i havet och de otroligt stora vagorna som vi flyger runt i (hur kul som helst, man flyger upp pa stranden som strandade valar haha).

Kan inte lagga upp bilder, men tank er ljusblatt hav, stekande sol och ett suuuuuperfint hotell sa forstar ni kanske ;) Ikvall drar vi bort till The Doors igen, en klubb med nastan bara svenskar och grym musik. Och mamma, du behover inte oroa dig, vi har full kontroll pa varandra =)

Nu orkar jag inte skriva pa detta otroligt jobbiga tangentbordet langre. Karlek & respekt till er som fortjanar det, puss och kram =D