Gjorde du något i år som du aldrig gjort förut?
- Utlandssemester med pojkvän, campat, köpt kattunge ;)


Har du några nyårslöften?
- Stå på mig mer och precis som grynet - inte ta någon skit. Sen självklart komma igång med träningen ordentligt igen, och att alltid finnas där för personer i min närhet som funnits hos mig när jag haft det jobbigt i år.


Blev någon/några av dina vänner föräldrar i år?
- Näe, men förlovat sig!


Vilka länder besökte du?
- Grekland och Danmark.


Vad önskar du att du gjort mindre?
- Inget faktiskt, brukar aldrig ångra saker. I stunden gör man ju det som känns rätt!


Bästa minnet från 2011?
- Resan till Kreta eller campingen på Ven, kan inte bestämma.


Bästa köpet?
- Kissekatten!!!


Vad spenderade du mest pengar på?
- Hyra, kul va?


Gjorde någonting dig riktigt glad?
- Ja, första halvåret var hela jag som en solstråle och jag hade även en väldigt bra sommar. Efter det gick det utför!


Var du gladare eller ledsnare i år jämfört med tidigare år?
- Första halvåret gladare än nånsin, andra halvåret ledsnare än nånsin.


Favoritprogram på TV?
- Desperate housewives och Idol!


Är det något du sakna 2011 som du vill ha år 2012?
- Att åka på festival hade varit kul! Lite stabilitet i kärlekslivet vore ju också trevligt för lite omväxling, slippa oroa sig hela tiden!


Vad ser du mest fram emot med år 2012?
- Att få hem min kattunge! Och göra ännu mer roliga och galna grejer med PA, trivs så himla bra!

God jul alla mina fina läsare ♥

Om ni inte hört den här tidigare, lyssna: John Mayer – Victoria - EP Version. Trots att jag lyssnat mycket på Mayer så har jag inte hört den här, men jag älskar den. Nu har jag fått jättemycket julkänsla faktiskt. Jag och pappa har gjort Janssons och egna köttbullar idag. Jag mår jättebra, älskar julen. Vi hade t o m lite snö igår! Men det är fortfarande något som fattas och det tar väl tid innan den känslan försvinner. Jag har märkt att jag klarar mig väldigt bra själv, men det är fortfarande inte det man vill vara.

Försöker tänka såhär istället, det har Robin lärt mig haha.

Så, nu har jag ägnat ännu en dag åt att bara kolla upp katter. Den här killen fastnade jag för redan för några dagar sedan och jag tycker fortfarande att han verkar överlägset bäst. Blandning mellan ragdoll, maine coon och norsk skogskatt. Jag har tänkt att jag kan ha en katt så länge jag inte jobbar heltid, och när jag väl börjar göra det så kan jag köpa en till så att den inte blir ensam. Den är 50 % maine coon så jag räknar med att den blir mest som den, och den rasen är tydligen lika hundar i sättet, stora och väldigt snälla. Ni ska bara veta vad jag vet om katter nu haha. Har kollat upp alla sjukdomar som finns och vilka raser som oftast får vad, jämfört olika kattsand och kattmat, räknat ut månadskostnader, kollat upp varenda kattunge på blocket och hos privata uppfödare, jämfört honor och hanar, kollat 1000 olika forum om katter, läst skräckexempel på katter som kissar överallt bara för att protestera, ja allt ni kan tänka er.

Jag hade en bra kväll igår! Förfesten, sittningen och mellanfesten var roliga, sen tycker jag klubben var mindre rolig efteråt. Det var så mycket folk och jag känner bara att jag tröttnat på hela grejen. Jag tycker om att dansa med mina vänner, men resten är inte min grej. Jag har alltid varit pojkvänstjejen som tycker att det är kul att vara ute med vännerna, men sen är det väldigt skönt att bara få komma hem till tryggheten.

Det är just tryggheten som han fick mig att känna som känns extra jobbig. Den tryggheten att jag kunnat vara mig själv så mycket har jag aldrig känt innan, och det känns bara sjukt jobbigt att ha förlorat den igen. Och nu är det som att jag inte vet vart jag ska ta vägen. Där han fanns en gång finns nu bara en svart vägg eftersom jag vet att han inte har samma känslor, men jag vill inte ha någon annan, och jag vill heller inte vara singel. Jag vill ingenting. Det enda jag finner lite trygghet i, är att bara vara för mig själv. Då kan jag inte bli sårad av någon.


Fina vänner!

Ett år sen idag, och allt har förändrats. Trodde jag skulle vara mer ledsen men efter att jag sett vissa saker så känns det lättare att gå vidare nu faktiskt. Lyssnar på Din mamma av Oskar Linnros och det är rätt skönt att göra sorg till ilska istället, "snart lättar molnen som du målat på himlen min".

Men nu till något mycket roligare, jag ska få två kattsyskon hos pappa! Världens gulligaste kissemissar som jag knappt kan vänta på att få träffa. Det har lett till att jag själv börjat fundera på att skaffa katt. Jag vet, det kostar och de kan lukta och klösa. Men jag har väntat sen jag var typ 5 år på att få en katt eller hund och jag känner att snart är jag skyldig den lilla flickan i mig det. Jag älskar verkligen djur och jag tror att jag skulle må väldigt mycket bättre om jag skulle ha en liten kompis här hemma. Men jag ska vänta ett tag och se hur jag känner.

Igår fick jag erbjudande om att jobba extra 13.30 till 21.00, så jag tog det. Hade kunnat stanna ännu längre om det var så, vad som helst för att slippa åka hem till ingenting. På Malmö central gick jag förbi några killar som började flirta och jag blev bara förbannad. Vill inte ha någon annan kille i närheten just nu känner jag. Ingen kille över huvud taget. Så jävla trött på att bli sårad. Vet inte om jag är ledsen, besviken eller arg. Kanske allt på samma gång. Det här är ju inte första gången heller.



Cause I know how it hurts
When you lose the one you wanted
Cause he's taken you for granted
And everything you had got destroyed

Imorse vaknade jag med uppsvullna ögon, inte så kul när man börjar jobba 8.00. Men jag höll huvudet högt, gjorde mig iordning och satte mig på tåget till Malmö. Jag tänker aldrig sluta vara den starka Hanna som tar sig igenom sånt här gång på gång. Och tur var väl det, för vi fick in riktigt roliga samtal idag och jag fick till och med en skrattattack så jag började gråta (riktigt jobbigt när jag får sånt, kan inte sluta!). Det är sånt man behöver för att ens orka fortsätta leva just nu. Men så åker man hem med bussen och jag ser bara hans ögon och ansikte framför mig. Och det är så jävla jobbigt, som en tung sten i magen. Men tiden läker väl alla sår.

Det jobbiga är att han finns överallt. Att han var som min familj här nere i Skåne. Och hans familj blev även min familj, ni vet hur det är. Allt påminner om honom. Tvprogram, låtar, allting som finns i lägenheten, mat, bilder, jävla rosor som ligger på min hylla, jag vill bara fly hem till Göteborg. Men jag får vänta till jul. Ska försöka ta hand om mig själv nu. Börjar med att försöka komma ikapp i skolan, önska mig lycka till.

Nu gick det inte längre. Tänker inte såra mig själv mer. Även om detta sårar minst lika mycket. Vi har gjort slut som ni kanske förstår. Jag önskar att han gjort mig något riktigt dumt, att jag kunde vara arg på honom. Men det kan jag inte. Det är svårt att inte veta om jag ens kommer kunna ha kontakt med honom, när han är typ den bästa människan jag träffat i mitt liv. Det är inte lätt med kärlek. Men vi är bra personer båda två och vi hade ett fint år tillsammans. Det går inte att tvinga fram känslor, så det kändes bättre att göra slut. Vore vi menade för varandra så skulle han ha lika starka känslor för mig också. Men det känns konstigt att ha förlorat en så stor del av mitt liv.