Jag fick en fråga om hur jag får volym i mitt hår och svaret på det är "Björn Axén volume spray". En svart/guldig sprayflaska som säljs på Kicks bl.a. Lyft på lite hår i taget och spraya i hårbotten, gnugga sen ut precis som med volympulver. Jag använder den varje dag och den är ett måste i min necessär!

Sen tänkte jag även tipsa om en annan produkt för håret, nämligen Moroccan oil! Den delar förstaplats över hårvårdsprodukter med volymsprayen. Jag fick en flaska av mamma i julklapp och nu kan jag inte leva utan den. Man gnuggar in en klick olja i vått/handdukstorkat hår, men enligt mig inte i hårbotten. Jag som har rätt långt hår (ja det har redan börjat växa ut igen) tar bara från halva håret och ner ungefär. Sen luktar håret underbart, blir lätt att reda ut och ger mer liv och glans åt håret!

Alltså, jag smälte igår när vi var och hälsade på kattungarna igen. Massa dunbollar som busar med varandra eller ligger och sover gott, det finns inget gulligare. Jag höll Isac i famnen ett bra tag och han är verkligen den sötaste kattungen av alla. Så himla go. Man kan tycka att han ser lite större ut nu på bilderna men han är fortfarande så liten att man är rädd att man ska ta sönder honom när man bär upp honom haha, och så piper han bara fortfarande.

Hon som har stället erbjöd sig att köra hem både Isac och 15 kg mat till mig när det är dags att få honom, och det är verkligen en lättnad för mig som inte har bil. Nu ska jag bara fixa sand och mat/vattenskål sen är jag redo för kattlivet! Blev så sugen på en till kattunge när vi väl var där, det finns två cremefärgade som tyvärr är tingade annars hade jag nog köpt en. Men jag vill vänta tills jag flyttar till något större innan jag köper en till.

Ikväll ska jag följa med Tim och kolla på fotbollsmatch. Yaaaaaaaaaaaaaaaaaaay. Eller inte. Fick ett sms av honom tidigare idag, "var här senast 18.15 för om vi kommer tidigt får vi bra platser :D". Ja älskling, du vet precis vad som gör mig glad. Att åka dit extra tidigt för att stå ute i kylan och frysa, för att sen se en fotbollsmatch i 90 min. Du känner mig så himla bra! Haha, näe jag får ju faktiskt välja själv så jag ska inte klaga. Men ändå.

Jag älskar måndagar. Jag tror alltid innan att de kommer bli hemska, och de börjar oftast dåligt, men sen blir de jättebra till slut! Idag hade vi seminarium och det var roligare och krävde mindre ansträngning än vad jag trott. Skönt! När det var över samlades min grupp för att diskutera vårt fallarbete, som vi ska lämna in nästa fredag. Har skrivit en del på det nu så jag känner mig rätt lugn. Ikväll ska jag följa med och kolla på pojkvännens fotbollsträning (han måste tydligen stå och kolla i 30 min fast han är skadad), men efter det ska vi gå och hälsa på Isac ♥

Jag håller på att bli galen av att inte få hem Isac nu, och en viss annan person blir galen av att jag tjatar om honom 24 timmar om dygnet...

Ni ska inte bara tro att jag är nyttig för att jag börjat träna som en tok. Nej, i förrgår gjorde vi den goda fudgekakan jag tipsat om tidigare till efterrätt. Mjuk fudge som smälter i munnen (eller innan man stoppar den i munnen, som ni ser på bilden då vi inte orkade vänta ett dygn på att den skulle stelna).

Men nu har jag iallafall varit på gymmet och tränat, och jag har även pluggat allt jag ska. Har det nånsin hänt en söndag innan klockan ens är två?

Den här bilden får sammanfatta min helg. Massa god mat och mys med pojkvännen. Igår var vi först i stan och sen åkte vi till Nova, shopping stod på schemat men jag hittade ingenting. Åkte hem och lagade en god middag istället, och sen sova tidigt eftersom han spelar cup idag. Bra för mig som måste ta igen allt plugg.

Den här artikeln i aftonbladet tyckte jag var intressant. Vad människor ångrar mest är tydligen att de inte levt sitt eget liv utan anpassat det efter alla andra. Och vad gäller män ångrar de mest att de jobbat så mycket att de missat sina barn växa upp. Rätt intressant. Något annat de tog upp var att många ångrar att de inte tillåtit sig själva att känna glädje.

Sån himla bra vecka detta har varit. VG på tentan, tillsammans med min pojke igen och idag fick jag reda på att jag får förlängt arbetsavtal till 31 aug, vilket innebär att sommarjobb-ångesten är borta och det är helt otroligt skönt. Dessutom är jag stolt över att få vara kvar när de säger upp ca 30 st nu (!). Tänk att allt kan förändras så fort. För ett par månader sen var mitt liv kaos, allt var jobbigt. Nu har allt löst sig igen. Ni som går igenom jobbiga saker, håll ut!

Nu har jag precis njutit av stuvade makaroner och köttbullar. Så himla gott. Försökte göra lika goda som farmor alltid gjorde till oss när vi var små, men det är svårt att slå. Ser ni förresten att tavlorna kommit upp på väggen? Varför tror ni jag tog tillbaka pojkvännen egentligen? Man får inte va dum ;)

Idag hade vi en intressant föreläsning på pedagogiken. Kanske inte allt men en del. Bland annat pratade vi om att "think outside the box", och att lärarna vill att vi ska utnyttja hela vårt handlingsutrymme och tänja på gränserna inom det som är tillåtet. Vi har t ex fått en falluppgift på ett fall som vi själv sedan ska bestämma frågeställningar till och göra en rapport. Många inklusive mig själv kände att man inte visste var man skulle börja och ville ha tydligare regler för HUR man ska göra eller tänka. Efter idag har jag helt ändrat inställning. Nu kan jag se det som en enorm möjlighet istället, innan var jag rädd för att man inte gjorde som "lärarna ville". Men lärare vill att man är kreativ och tänker själv, och framför allt kommer det vara så inom arbetslivet framöver.

Varför har inte en enda lärare under mina (14!) skolår uppmuntrat detta? Och vissa som gjort det, varför har de inte förklarat varför de vill detta, och hur de ser på det? Visst har man kanske fått höra "var kreativa", men inte lagt någon större kraft på att förklara varför. Sedan barnsben har man fått höra vilka regler som gäller, vad man får göra och vad man absolut inte får göra. Klart att man blir påverkad att bara lyda regler och lärare hela tiden, istället för att tänka själv. När man sedan börjar arbeta får man stå inför beslut som man måste ta själv hela tiden.

Lärare har hela tiden uppmuntrat de som hållt sig inom ramarna och försökt förändra de som inte gjort det. Men vilka klarar sig bäst i arbetslivet sedan? De som kan ifrågasätta och tänka själva. Nu blev detta ett väldigt seriöst och vuxet inlägg haha, men det får ni tåla. Känner bara att det är synd att det blir en sån skillnad från grundskola/gymnasium till arbetsliv/universitet. Helt plötsligt förväntas man vara jättekreativ och det är helt rätt, men varför har man inte infört detta tidigare i skolan?

Godmorgon! Många klagar på Sveriges vintrar och visst är de inte perfekta men jag har inte så ont av dem. Blir inte vinterdeppig eller sådär. Framför allt inte sedan jag flyttade till Skåne. Men idag fick jag en sån där riktig sommarkänsla, de satte nämligen på Gettin jiggy with it på radion. Så jag satte mig och började på en vår/sommarlista på spotify, haha. Det kommer gå snabbare än vad man tror!


Och jag vill till summerburst i Göteborg i sommar!

Som jag funderat över det här. Ska jag säga något, lite, eller ingenting alls? Ska jag behöva förklara mig eller t o m stå till svars för beslutet jag tagit? Om jag förklarar, skulle ni då förstå eller inte alls?

"Hanna Malmsten har bytt status från singel till i ett förhållande". Vilken stor grej det blir när facebook och allt annat finns. Ja, jag är i ett förhållande igen. Och med vem kan ni nog gissa. Men jag har inte sagt något till er, eller till andra med få undantag. Att jag valde att träffa Tim direkt när jag kom hem från Göteborg efter nyår, och att han fått bevisa att han tänker ge sig fan på att kämpa för oss och är 110 % säker på vad han vill.

I november pratade jag med pappa i telefon om hur allt låg till. Min andra hälft velade fram och tillbaka med sina känslor och hela han var som ett frågetecken. Han kunde inte ens göra slut själv, utan sa bara att han inte visste hur han ville ha det. Då kände jag att jag borde ta saken i egna händer, men jag var för svag för att avsluta det hela. Men efter det samtalet och många kloka ord från min kära far fick jag styrkan att göra slut. Jag klarade av det, och det är jag så himla stolt över idag. Det är inte många som klarar av det när man är i den sitsen.

Iallafall, jag bestämde mig för att jag behövde vara för mig själv ett bra tag. Inte att jag skulle fokusera på att han skulle hitta sina känslor, utan att jag skulle hitta tillbaka till mig själv. Och kunde han inte vänta den tiden, och hade han inte bestämt sig efter det, så ville jag inte höras mer. Det var en riktigt jobbig tid som ni vet, bland den tuffaste i mitt liv. Men jag tog mig ur det sakta men säkert, och när jag lämnade Göteborg var jag mig själv igen.

Där har jag varit nu i en månad och jag mår väldigt bra. Vi har träffats och jag lovade mig själv att inte ta tillbaka om han inte var helt säker eller om han inte visade vad han ville. Men han har verkligen bevisat att han förtjänar en till chans. I veckan ville jag ta tillbaka honom och det kändes som ett rätt beslut. Om han kommer lägga av att vara som han är nu eller om något inte kommer kännas bra så kommer jag ha styrkan att gå därifrån, och det är därför jag vågar ge mig in i det igen.